Åt fanders med alltihopa

Det känns som titeln. Tränaren ringde 45 minuter innan samling och frågade om jag kunde stå i mål. Jag kunde ha tackat nej till det så jag ska absolut inte skylla på Roffe att jag stod i mål, för jag valde att tacka ja. Trots att jag 1. aldrig har stått i mål i hela mitt liv och 2. hade sträckt lårmuskeln. Hade jag absolut inte kunnat gå med låret så hade jag tackat nej, för det skulle ju inte funka isåfall. Jag tyckte ändå att det kändes nog bra i låret för att chansa och hoppas på att jag höll.

Men det räckte egentligen bara med att göra ett eller två utrus i första halvlek för att få tillbaka känningarna igen. Så i andra halvlek då jag gjorde (en värdelös) utrusning igen så small det och då kunde varken låret eller tjurskallen bita ihop längre. Så Melinda fick hoppa in för mig- så hade vi inga avbytare längre. Bra!

Första halvlek gjorde laget en enorm insats!! Gud så bra dom spelade (utespelarna alltså), styrde spelet, oerhört strukturerat och Stugsund orkade knappt när de skulle anfalla. Det såg så bra ut från målet där jag stod! Fast i andra kollapsade det totalt. Det kan ha att göra med att Stugsund hade en massa avbytare och det hade inte vi. Och vi hade inte ens en ordentlig målvakt. Så vi tappade 4-0 till 4-4… galet.

Och mitt lår då… jag blir inte arg för att jag ställde upp och stå, men jag blir arg för att jag inte sa till tidigare, redan när jag fick känningar i låret igen. Nu blir jag ju borta ännu längre! Fy vad ledsen man blir. Det är nog ungefär så jag känner. Jag blir inte arg längre, jag blir mest bara ledsen.

Jag har att jobba på…

Stryk med 2-3 i min matchdebut hemma mot Trönö. Och hur ska jag sammanfatta detta då…

Laget tycker jag gjorde en fin insats. I mål var för dagen inkastad en utespelare som gjorde en bra match, med tanke på att hon aldrig stått. Bra jobbat! På innemittfältet finns det tjejer som är duktiga på att hålla i bollen och passa den framåt. På mittbacken fanns två duktiga tjejer, då Sofie var väldigt säker och snabb och Michaela kunde läsa spelet bra och var säker på fötterna. Längst fram hade vi snabba tjejer också och på kanterna tycker jag också att det var duktiga tjejer!

För egen del då, inlindad i bandage och tejp för en sträckning som var på väg så fick jag hoppa in i ca. 20 minuten i första halvlek på ytterbacken. Nu är ju det här mitt eget referat, andra hade kanske tyckt annorlunda.

Jag har tränat två gånger och jag tänkte innan matchen att jag hoppas att jag får börja på bänken så jag kan få en rimlig chans att få en bild av deras spelidé. Jag hade förstått att Rolf ville att kantspelare skulle gå in i banan när vi anfaller, vilket går rakt emot min fotbollsfostran där det var viktigt att bredda.

Första halvlek då, jag tyckte själv att jag gjorde en bra första halvlek, då jag var peppad, låret kändes bra, jag gick ut med självförtroende och bröt sånt som kom på min kant och kunde skicka bollen vidare inom laget. Det enda som var dåligt var inkasten, för det är jag alltid varit kass på.

Jag har ju blivit fostrad så att jag ska bredda spelet som kantspelare, men i halvlek sa de till mig att inte bredda så mycket, utan gå närmare mittbackarna (jag fick tydligare direktiv angående detta, men när jag tänker på det så tror jag inte att jag ska avslöja för mycket, detta är ju trots allt en blogg hela världen har tillgång till)

Nya direktiv och ny halvlek, jag skulle fixa det här!  Tidigt i halvleken kommer en tjej på min kant då jag ligger nära innerbackarna och jag börjar gå ut mot henne. Men då blir jag osäker för jag började minnas vad de hade sagt om att hålla sig till mittbackarna. Men samtidigt tyckte ju jag att jag måste ju stoppa henne från att göra ett inlägg. Det är nog det man vill att jag gör också, men jag blev väldigt osäker där och det slutade med att jag inte gjorde nåt av dem. Hade jag tänkt själv så hade jag legat på henne och då hade hon inte kunnat göra det inlägget. Och det var synd att jag inte tänkte själv för det inlägget resulterade i mål. Ett som jag tar på mig.

I mitten/slutet av andra hamnade jag i en situation då jag kände att höger framsida lår sträcktes ut… ”faan” tänkte jag då, men det hade ju inte smällt till än så jag hoppades på att jag skulle hålla. Så 10 sekunder senare när jag vänt mig om och började sprinta så smällde det… NU har jag sträckt låret. Så jag klev av.

Jag har väldigt mycket blandade känslor för den här matchen. Jag tycker att det är roligt att se det här laget spela. Det är många som är duktiga på att hålla i bollen och så fort jag har förstått spelidén och integrerat den i mitt spel så kommer det här att bli skitbra. Stundtals spelade jag bra, men jag måste för det första jobba på konditionen lite mera, även om det känns betydligt bättre nu än tidigare. Explosiviteten måste jag också jobba på, jag tyckte inte det var så att dom sprang ifån mig, men det jag kunde när jag var yngre: Springa ifatt och springa ifrån mina motståndare… det kan jag inte längre. Sen så fick jag bollen alldeles för långt ifrån mig flera gånger, och det är verkligen inte likt mig! Jag har inte ens gjort så på senaste träningarna! Och så gjorde jag verkligen inte när jag spelade i Malå.

Första halvlek var bra, andra halvlek var frustrerande. Och ännu mer frustrerande är att jag är skadad nu för jag vill komma tillbaka på en gång efter den här matchen! Men det kommer ju inte att gå, nu är det rehab som gäller. Ska gå på träningen på tisdag men jag kommer ju inte att kunna spela allt för mycket. I värsta fall får jag ta med mig löparskorna och dra en löparrunda med en boll runt slingan. Jag ska jävlar komma tillbaka efter det här!

Skador suger

Lessheten börjar smyga sig på mig nu. För mindre än en vecka sen tog jag upp fotbollen och tyckte att det var skitkul och är så enormt spelsugen nu. Att börja träna med Wallvik är det bästa jag har gjort sen jag flyttade hit!! Jag ångrar bara att jag inte tagit upp det tidigare… men hur som helst, förra träningen kändes ännu bättre än den i söndags, men så mitt i en (riktigt rolig) övning så fick jag känningar i framsida höger lår och klev av innan det högg och en sträckning blivit ett faktum.

Idag är det träning igen, och när jag kom hem från jobbet bytte jag om och gick ner på ängen på baksidan för att måtta lite skott på mål, i syfte att känna hur låret kändes. Inlindad i bandage och insmord i liniment. Och mycket riktigt, hotet om sträckning ligger kvar, och nu kände jag det ännu tydligare. Så nu blir jag lite less faktiskt, jag är så himla spelsugen!! Matchpremiären verkar få skjutas fram och det stör mig… Inte för att jag tror att tränaren vill/vågar spela mig än, ens på bänken, för han har bara sett mig en gång (han jobbar eftermiddag i veckan), men om det här sitter kvar nästa vecka och han vill spela mig då så blir jag görless!

Jag var hos sjukgymnasten idag också och kommunicerade mitt problem om stramhet i benen. Hon sträckte lite på mig och konstaterade att jag var långt ifrån godkänd när det kommer till rörlighet i framsida lår, särskilt i det låret där en sträckning ligger och hotar. Hon visade hur jag skulle töja, fick ett program utprintat och sa att jag skulle göra det varje dag så skulle det bli bättre snart. Det hoppas jag verkligen… lite tjatigt när man vill spela

Nu ska jag ut och kut! Lite tur i oturen att jag inte kan träna idag egentligen, för jag har ett enormt behov av att förbättra konditionen… så nu får jag jobba på det! Det kan behövas

Kondition

Igår körde jag min första fotbollsträning på 5 år, med Wallvik som spelar i div. 3. Nu var det lite folk så vi slog ihop oss med herrlaget som tränade på andra sidan på slutet av träningen.

I början av träningen, då det bara var tjejerna, och vi körde lite bollkontroll och passningsövningar, så kändes det riktigt bra. Typ som att jag klarar det här på samma nivå som tjejerna i startelvan!

Men sen när vi slog ihop oss med herrarna och tempot ökade, så kändes det inte bra längre, för min kondition SUGER! Man kan ju tycka att det är bättre att ha tekniken än att ha konditionen, eftersom konditionen är lättare att träna upp om man har nån sorts grundkondis. Men har man ingen kondition så faller ju allt, det är lixom en förutsättning för att det ska funka. Så nu kommer mina inlägg att handla om konditionsträning och hur jag kommer att pressa mig själv till samma form som jag var i förut.

Ska man ha sån kondition som krävs för fotboll så är det bara att fara ut och springa. Och inte bara jogga, utan springa skiten ur sig. Jag tänkte satsa på lite kortare sträckor och hålla högt tempo, varpå jag kör intervaller. Sen kan man ju alltid variera lite och köra längre sträckor och inte hålla samma vansinnestempo, men jag kommer att måsta springa tills jag spyr. Det här funkar inte, nu får jag skärpa mig!

Ett tips förresten, om man som jag tycker att det är tråkigt att bara sträckspringa i flera kilometer, så kan man ta med sig en boll. Då blir det lite roligare

Förresten, så tyckte jag om stämningen i den lilla del av laget som jag träffat. Nu kände jag de tre tjejer som var med på träningen sen innan, men en annan tjej dök upp senare som inte tränade men bara tittade på. Sofie Hänestrand hette hon om jag inte minns fel. Men hon verkade trevlig också, så jag tror att jag kommer trivas bättre i det här laget än i mitt förra… tränaren gillade jag också, men jag tror han tog det väldigt lungt med mig, för att jag skulle få känna på träningen i lugn och ro.

Lycka till……

Mör i kroppen

Mina muskler var nog inte van vid att röra sig på det sättet jag rörde mig igår. Först sprang jag runt halva Umeå för att hitta åt lite grejer. Eller den sorts rörelsen är jag inte ovan vid, att springa omkring alltså. Och det var nog viktigt att jag hade en sån så kroppen var mer eller mindre uppvärmd inför vad som komma skulle sen… det var evigheter sen jag senast var på ett Body Pump pass! Jag och Miriam for på ett sånt på IKSU och sen så var det ju dags för mig, Sara och Andrés att gå på salsan! Det var kul kan jag ju börja med att säga! Jag hade satt på mig ett par skor med kilklackar, som visserligen ger ändå hyfsat bra stöd, men då jag först gick ner på stan, via Sara som bor på Ålidhem, och hem efteråt, och dansade hela kvällen och gick med en sån börda på främre trampdynan, kan man säga att jag kände av det när jag kom hem och tog av mig skorna! Fyfasen, om jag normalt sett supinerar med fötterna när jag går så var det ingenting motför vad jag fick göra nu! Jag kunde inte stödja mig på främre trampdynan och jag kände faktiskt av det morgonen efter också- fast då kunde jag iallafall gå på hela foten. Men kul var det, fast dit jag ville komma med det här inlägget- jag är MÖR idag, i hela kroppen. Men jag tror framförallt att det har att göra med body pumpen… för det känns mest i biceps. Biceps blir jag lite förvånad över, för jag la inte på så tungt när jag körde armar. Däremot förtår jag att quadriceps i låren känns, för där kände jag hur tungt det var under passet. Men det är en skön träningsvärk, det känns att jag har gjort nåt Imorgon ska jag försöka mig på ett afropass också, det sista innan det bär av för sista rycket i Söderhamn.

Beslut och stressen det innebär

Kanske dags att uppdatera, det ser ut som jag inte har gjort det på länge!

Äntligen framme i världens bästa Umeå! Egentligen skulle jag ju hela vägen till Malå ikväll, men då var tåget sent så jag blev sen hela vägen till Umeå. Ska snart fara och se vad mina vänner håller på med då jag blivit bjuden på lite folköl och skitsnack hemma hos en vän =)

Anledningen till att jag inte har uppdaterat då… jaa, jag har egentligen ingen anledning till att inte uppdatera, jag är bara slö Men jag har gått och smidit på lite affärsidéer involverande afrodans och spacenter. Fast det ligger fel i tiden, för jag har för det första inget sparskapital för det och för det andra behöver jag erfarenhet innan jag kan ta mig an ett sånt projekt. Mera erfarenhet och lite stabilare livssituation för att jag ska klara av en sån stress och press Men kul hade det varit!

Fast jag är lite stressad över en sak som jag fortfarande inte vill offentliggöra, men jag har lite ouppklarat och det stör mig att jag inte når ut och kan kommunicera problemet med inblandade parter. Jag lyssnade precis på ”Don’t look back in anger” med Oasis och jag kände mig träffad. Jag tror jag är Sally… fast jag skulle vilja byta ut ”can” mot ”can’t” i ”Sally can wait”, för det kan jag inte, jag måste fatta beslutet och agera senast den 7:de maj. Lyssna på låten och märk framförallt texten.

Om jag skulle nämna nåt om idrott, imorgon ska jag på afrodans innan jag åker hem! =D Jag älskar Umeå och jag älskar IKSU! Här är jag hemma =)

Kortisol vs. dopamin

Överproduktion av stresshormon är skadligt för oss, och jag känner mig väldigt stressad just nu. Får vi för mycket av stresshormonet kortisol blir vi okoncentrerade och långvarig stress gör att vi inte tar in information och får svårt med minnet. Mage och tarm arbetar dåligt under stress, och det kan leda till övervikt om man är stressad under en längre period, och vad som kanske är värre: Vi får magsår. Huden blir försämrad, acne och eksem kan slå ut. Fertiliteten kan också påverkas genom att kortisol hämmar produktionen av LH, som är ett hypofyshormon som stimulerar könshormonerna. Ju högre LH ju sämre kvalitet på äggena. Enligt forskning iallafall.

Det var faktan, och jag är oerhört stressad just nu. Vad som hjälper mot det är träning. Och socialt umgänge utanför jobbet. Men av någon anledning måste man ha pengar för att umgås med folk, särskilt jag som har alla mina vänner i Umeå, och nu, helgen innan löning, så är jag black på pengar. Så det blir tokträning istället! Om man tittar på vad som händer i kroppen, hormonmässigt, så frisläpps adrenalin och framförallt dopamin som hjärnan uppfattar som positivt. Speciellt det sistnämda =) Denna stress som jag bär på nu är ganska jobbig märker jag, för det tog ca. 40 min på löpbandet för mig att börja tänka på annat än jobbrelaterade saker. Men sen släppte det, och då var det så otroligt skönt! Nu ska jag skura stället jag bor på, för ett rent hem får mig också att må bra, och sen ska jag åter igen ta mig an jobbet som jag tog hem över helgen, men som jag inte får betalt för att utföra på denna tidspunkt, men som måste göras, för det dök upp en massa grejer förra veckan som jag var tvungen att ta itu med där och då, så resten fick skjutas upp. Men det måste göras!

Nu ska jag städa, på återseende!

Undrar vad som händer i kroppen…

Nu har det brutit ut en förkylning hos mig, sådär lite lagom inför Madridresan! Men jag har varit så trött på sista tiden, och det har kännts lite som att vara på lyran.. alltså, när man går omkring och huvudet snurrar och man inte är lika medveten om sin omgivning som vid nyktert tillstånd. Jag har beskrivit mitt tillstånd som jag är vid 90% medvetande, i jämförelse med vad jag brukar vara. Fast det har varit ganska kul! Det är som sagt lite som att vara onykter och det har ju sina fördelar också. Och ännu bättre är ju att jag slipper baksmällan sen!

Nämen allvarligt nu. Jag tycker att jag har ätit bra denna vecka, till och mera ökat matintaget lite. Det var inte direkt meningen att jag skulle göra det, men det blev så när vi satt stilla hela dagen i torsdag på föreläsning och blev bjudna både på fika och lunch. Gratis är gott, så då lär man ju passa på!

Näe, nu ska jag gå på Konsum. Hoppas att den konstanta tröttheten går över innan tisdag, då jag drar till Madrid.

Ät för klån

Jag känner mig jättekonstig. Och jag vet precis vad det beror på: Jag har inte ätit som jag ska. Nu har jag sovit lite också, men jag är ändå förvånandsvärt pigg, så jag tror inte att det har med det att göra. Framförallt är det maten.
Nu är det onsdagkväll, och detta är vad jag har ätit i veckan:

Två tallrikar havregrynsgröt med laktosfri mjölk och lingonsylt till lunch tisdag + onsdag (i måndags hann jag inte äta)
En stekt laxfilé med råstekta grönsaker och
Två mackor med smör
En banan
Tre kaffekoppar med en sockerbit i
En omelett på 3 ägg och salt

Och that’s it! Jag vet precis vad det har att göra med: Jag kan inte ta det lungt på jobbet. Det blir mycket övertid, vilket i sin tur gör att man glömmer bort maten och man slutar känna hunger. Rent fysiologiskt då… man får ju försöka stanna upp och tänka till! Vad ska det här tjäna till? Att jobbet ska funka, men man lär ju ska måsta funka själv om jobbet ska flyta på. Dessutom upplever jag att träningen blir lidande.. idag kände jag ingen inspiration på gymmet, sprang bara 20 minuter, cyklade lika länge och försökte mig på några tricepsmaskiner, men jag gav upp maskinerna efter tre repetitioner på två maskiner. Jag tänker mig att jag påverkas av en hel del lågmälds-hormoner just nu och jag behöver stimulans. Främst i form av en vettig kost. Imorgon är det jag som styr upp det här! Ingen gröt ska det bli till lunch heller, utan jag ska gå ner på matsalen och käka, så får jag i mig mera näring. Noll inspiration till att laga mat, imponerande att jag orkade tillaga laxen! Jag återkommer om hormonbalansen, man lär ju måsta äta om man ska palla.

Men denna lyckades inspirera mig till ett ganska högt tempo på löpbandet =)

Varför är man inte ute oftare?

Vi hade friluftsdag i fredags. Vi hade tur med vädret, ca -12 grader och strålande sol! Nästan alla var på bra humör och det var väldigt trevligt. Jag undrar varför man inte är ute oftare?? Man skyller på att det är så kallt och att man inte vill gå ut då, men för f-n klä på dig då! Då blir det inte så kallt. Jag borde köpa ett par längdskidor och he mig ut i spåren jag!

Ur ett idrottsfysiologiskt perspektiv så är det bästa man kan göra, för då får man i sig allt man behöver för att må bra: fysisk rörelse, hormonutsöndring så hjärnan uppfattar att man är glad och D-vitamin från solen. Vi var ute 4 timmar i fredags och jag kände att det brände i kinderna efter att ha spenderat dagen i solen. Det är detta man ska utsätta sin kropp för, och näringsrik regelbunden kost, då behöver man inte tänka på hur man lever sen- för då gör man det man förväntas göra… eftersom kroppen är byggd för att vara utomhus och röra på sig. Fan vad vi är slöa nu för tiden! Inte konstigt att vi börjar gå tillbaka till apstadiet då vi sitter hopkurade framför en dator hela tiden.