Ätstörningar

Idag var det dags, föreläsningen jag längtat efter: Ätstörningar. Den behandlade Anorexia Nervosa, Anorexia Athletica samt Bulimia Nervosa. Sen lite om män och kvinnor, lite om olika former av dessa samt, såklart, symtom, behandling, upptäckter och sånt.

Detta är ett ämne som berör, eftersom en person jag känner väldigt väl både varit bulimisk och anorexia athletisk. Med anorexia athletica var hon väldigt ung. 11-12 år gammal, duktig inom sin idrott och hon var både influerad av ideal och prestation. Hon var väldigt smal och väldigt vältränad, vägde 40 kg på 1,50 m, mest muskler och snyggt tränad. Men hon gick ner i vikt till följd av detta och som tur var la hennes mamma märke till det tidigt. Däremot fick hon ingen behandling, och det kanske hon borde ha fått, för senare, när hon inte längre satsade lika hårt på sin idrott och i puberteten gick hon upp 15 kg och det accepterade hon inte. Då började ”kompensationsbeteenden” , icke självrensande. Med det menar jag att man kompenserar energiintag genom att träna hårt. Förlorade mensen under några cykler på gymnasiet, men den kom tillbaka igen. Senare, närmare 20 års åldern, började självrensande beteenden, då hon förutom träning även använde sig av laxeringsmedel och kräktes.

Bulimi är svårt att upptäcka eftersom personen ofta ser sund ut. Inte alltid, men man kan vara normalviktig. Man märker det nog lättast i beteendet. ”Nämen jag är mätt, jag har redan ätit. Men ät ni!” Det kan vara ett tecken på att allting inte riktigt står rätt till, om det är ett återkommande beteende. Man äter helst inte framför andra, utan helst när man är ensammen. Anorexi är lättare att upptäcka eftersom personen i fråga ligger under sin normalvikt. Men vägen dit kan vara svårare att upptäcka, för jag menar då är man ju inte lika smal.

Jag återkommer om detta! Det är något som jag brinner för eftersom det har varit så nära mig själv sen jag var liten, på grund av tjejen jag känner då. Men det är sånt fint väder så jag ska springa iväg nu! Jag återkommer =)

Have fun!