Att coacha i idrott

Nu byter vi inriktning litegrann och fokuserar på coaching. Vill inte säga att jag helt kommer att sluta titta på idrottsmedicin, det kommer jag definitivt att göra när tiden för det finns! Men jag har börjat på en ny kurs (på distans) som heter idrott, ledarskap och lärande och vi jobbar just nu om ”coaching”. Uppgiften blir då att reflektera kring sitt egen coachande och försöka skapa sig en egen coaching filosofi.

VAD ÄR COACHING?
Googlar man på det får man en massa svar, men föreläsaren ville lägga extra mycket vikt vid två punkter:

1. Transportation
Då man tar sig från X-Y, tar bussen från Umeå till Söderhamn till exempel (vilket jag kommer att göra en del under terminen).

2. Ordet anknyter till vägledning av olika former.
Lärare, handledare, instruktör

Om man tänker på det så är dessa två beskrivningar allierade! Det handlar om att vägleda en individ eller en grupp från X-Y. Vart står vi nu? Vad kan vi? Vart ska vi? Hur ska vi ta oss dit? Som coach är det din uppgift att ställa frågor och hjälpa dina adapter att hitta svaren själv! Man frågar vart ni vill. Varför vill ni dit? Hur ska vi ta oss dit? Adaptern ska ta sig dit själv, men i ständigt samarbete med sin coach.

Det är även coachens uppgift att skapa en sån god miljö som möjligt och därför är det viktigt att målen är tydliga så inte utövarna undrar varför de gör vad de gör. Det är även viktigt att det finns en ömsesidig respekt: Du ska respektera dina utövare, de ska respektera dig och de ska respektera varandra, annars blir stämningen orolig och de får mer en klump i magen av att gå till träningen än att längta dit.

Idrottspsykologen Martens har sagt en hel del bra saker och jag kommer in på några av hans citat under detta inläggs gång. Det första tar jag upp nu: ”Coaching is a helping profession… take care of yourself first so that you can take care of others”. Han menar att man ska lära känna sig själv först för att kunna skapa en träningsfilosofi som man sen ska grunda hållbara regler på. Vem är du? Vad tror du på? Vad är okej för dig? Vad är inte okej för dig? Varför reagerar du på ett visst sätt och vad får dig att gå igång? Skulle du kunna ha reagerat på något annat sätt? Du bör kunna vara självkritisk och även kunna ta feedback från andra. Fråga andra vad de anser om dig! Det är värdefullt, för att de ser dig utifrån på ett sätt som du kanske inte gör. Det kan vara jobbigt att hitta saker hos dig själv som du kanske inte tycker om, men som du aldrig har sett. För att utvecklas till en bra coach så måste du kunna ransaka dig själv på både det som är positivt och det som är negativt- då kommer du med tiden att skapa en rutin som gör dig till den RUTINERADE TRÄNAREN ANDRA KAN LÄRA AV och ditt yrke kommer att bli så mycket roligare! Våga erkänna dina misstag, våga lära av dem, våga titta på andra coacher som har haft framgångar!

DU kan fundera på vad en coach är för dig! Är det en instruktör, en ledare eller kanske en tränare? Det hela brukar variera beroende på vilken idrott man håller på med. För mig är det en ”tränare”, och vad som gjorde mina tränare till bra tränare var deras förmåga att se individen och allas behov. Att kunna tillsammans med utövaren komma överens om vad som var bra, vad som behövdes tränas på, kunna motivera, visade sin kunskap… jag var trygg med en sån tränare! Som Mita Forsberg… hon var fan bra! Hon tog ut det bästa av PERSONEN som ledde till att jag förbättrade mina PRESTATIONER! Jag menar att hon såg mig som en person, inte som ett objekt som skulle bli bra på alpin utförsåkning (jag var då 10-11 år gammal), utan tog fram mina goda kvaliteter, visade mig vad JAG var bra på och UPPMUNTRADE MIG att utveckla detta och det ledde till att min prestation förbättrades. Hon INDIVIDANPASSADE träningen!

Nu kan DU (som vill coacha) fundera på vem du är och vad du vill. Det är ett av stegen för att hjälpa sig själv så man kan hjälpa andra sen!

En annan grej man kan tänka över är att man bör vara REFLEKTERANDE som coach! Eller ”utvärderande” är också ett bra ord. Vi var inne på det tidigare: utvärdera, vad gick bra? vad gick mindre bra? hur reagerade jag? vad beror det på? min fostran? mina värderingar? kunde jag ha agerat annorlunda? skulle jag ha satt in anton istället för peter på backen? varför då? känner Peter fortfarande av skadan? Borde jag ha sett det förrut? Var Reflekterande! Det lär du dig av! 

Martens anser att det finns tre typer av inställningar innan man kan bli en reflekterande coach  man strävar efter.

1. OPEN-MINDEDNESS: Kunna se flera olika lösningar på situationen. Man har sitt sätt att föra fram en viss teknik och det är bra! Utövarna känner sig  trygg med en tränare som vet vad han/hon håller på med, men samtidigt våga omvärdera och testa alternativa metoder om du ser att det kanske skulle kunna lösa ett visst problem!

2. WHOLE-HEARTEDNESS: Jag tänker direkt på Tom Pietilä när jag ser detta. Maria Pietiläs pappa. Han har hållit på med idrott hela livet, är grymt intresserad av oerhört mycket och KAN därför sitt yrke oerhört väl (är sjukgymnast i lite olika landslag) Han var väldigt engagerad i sin dotters slalomåkande när hon var liten och det har nog hjälpt Maria på traven: dvs att hon har utvecklat sitt intresse så pass mycket som hon faktiskt gjort i och med att hennes pappa alltid funnits där och lärt henne saker. Faktum är att ju mer man vet ju mer intresserad blir man, ju mer man kan ju mer motiverad blir man och det hjälper en att bli den där som BRINNER för det man håller på med! Tom Pietilä alltså. Där har ni svaret på WHOLE-HEARTEDNESS.

3. RESPONSIBILITY: Det går inte alltid vägen, och då är det du som coach som får ta skulden. Det är du som tagit fram ett träningsprogram och har du drivit på utan att tänka på konsekvenser så får du ta smällen sen. Därför är det viktigt att kunna tänka på konsekvenserna innan de inträffar. Det är mycket troligt att man får lära sig den hårda vägen, det har nog alla fått göra! Men det är även det man lär sig bäst av.

NU KAN DU TÄNKA PÅ NÄSTA GREJ: Har du någon av dessa delar? Är de viktiga, anser du?

”Your success as a coach will depend more on your coaching philosophy rather than any other factor.” – Martens

Filosofin du har handlar om de värderingar du har, de principer och grundregler som styr dina handlingar. Det är dessa du baserar dina regler på, som du kommer överens om tillsammans med dina aktiva (om du är smart så låter du dem vara med och bestämma vilka regler som ska finnas).

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT UTVECKLA EN COACHINGFILOSOFI?
Som jag nämde, det är denna som du ska basera dina regler på. Osäkerhet angående grundläggande värderingar och principer om vad som är viktigt i livet- såsom vad som är respekt och inte respekt, leder till inkonsekvens. Det leder till att du hanterar
liknande situationer på olika sätt och det leder till att dina aktiva känner sig otrygga, inte vet hur du ska reagera och det skapar inte den där fina miljön som du vill skapa! Tvärtom kan det skapa osämja bland idrottsutövarna och det blir dålig stämning. Var hård men rättvis! Se till att de förstår varför du tar de beslut som du tar, genom att ha en stadig grundfilosofi. Vad är rätt och vad är fel? Vad gäller här? Vilka konsekvenser blir det om reglerna bryts och se till att utövarna är väl medvetna om dem. Det behöver de.

Låt oss säga att du inte har någon filosofi. Jamen vad har du då att luta dig mot när du måste fatta obekväma beslut? Dagsformen? Humöret? Tröttheten? Det är väldigt lätt att fatta felaktiga beslut om besluten inte är genomtänkta innan. Därför är det viktigt att alltid ha regler att hänvisa till, som adapterna är med på och vet att de finns, när du måte fatta obekväma beslut!

MÄNNISKOSYN! Vad har du för syn på människor? Har varje individ i din grupp en utvecklingspotential? Är de tänkande varelser? Eller är de passiva varelser som bara sitter och tar emot det du säger? Det är viktigt att man ser potentialen i varje individ, det är avgörande för vad och hur Du utvecklar din idrottsutövare!

Martens, oerhört intelligent människa, säger: ”If you try to please everyone you will finally loose your ass”. Det är viktigt att komma ihåg i den här soppan om att bli en bra coach. Alla är olika, du kommer att få olika feedback från alla och dina regler och din filosofi kan omöjligen passa alla! Du kommer bara att bli förtvivlad om du vill vara alla till lags, för det är fysiskt omöjligt: Man kan inte gilla alla!

”Barn gör som vuxna gör, inte som vuxna säger”. Det har alla hört förut och det stämmer även i sportvärlden! Det du står för genom dina handlingar är vad dina utövare kommer att säga om dig till andra. De kanske kommer att säga att du säger nånting smart, men det är nog mer troligt att de säger ”Min tränare brukar göra såhär, vi spelar alltid ”kung” i slutet av ett tennispass” (för att ta ett exempel).  Martens säger om det här att ”Your athletes are much more likely to be what you are than what you would like them to be”. Kajsa på idrottsmedicin sa en gång under ätstörningsföreläsningen att Umeå IKs tränare Rickard var en stor och tjock man (vet alla som har sett honom). Han var även kock och han hade en föreläsning för tjejerna om hur de skulle äta (som för många tjejer i många idrotter så är idrottsanorexi ett stort problem). Men det var svårt för dem att ta till sig det han sa, även om han visade precis hur de skulle äta och gjorde det bra, men eftersom han inte levde som han lärde så var han inte trovärdig. Så för att ens idrottsutövare ska leva som du säger åt dem att leva så måste du själv sätta ett bra, trovärdigt och levande exempel på det.

MÅL
Dessa mål brukar vara vanliga
- att vinna
- att ha kul
- hjälpa och utveckla unga människor både socialt, fysiskt och psykiskt

TÄNK PÅ: Vad är viktigt för DIG här? Gör du allt detta? Är det något som är extra viktigt?

Det är nog att ljuga för sig själv om man säger att vinna är oviktigt…

Martens säger: ”Athletes first- winning second”. Det är så sant, men det kan vara svårt att följa, med tanke på ekonomiska intressen, föreningens krav och social status ofta står på spel. Men vad man får tänka är att idrottsutövarna och deras hälsa är en förutsättning och ett långsiktigt mål för att det ska hålla i längden. Att vinna en match är kortsiktigt. Även om man tittar på seriespel, det är relativt kortsiktigt! Att förlora en match kan vara en del av en plan för säsongen, men sällan längre än så.

NU orkar jag inte skriva mera. Med detta i åtanke tänker jag nu börja på uppgiften: 1-2 A4 sidor om vad jag har för coachingfilosofi. Men jag tänkte ge er ett case som ni får fundera på.

Lisa 17 har ådragit sig en fotledsdistortion. Hon är en av nyckelspelarna i ditt lag och enligt förbundsdoktorn är hon 75% återställd och har en risk på 10-15% att bli skadad igen, och då ännu värre skadad. Ni står inför sista matchen, ni kommer att gå upp i serien om ni vinner, Lisa är skyttedrottning i ligan och du behöver henne. Dessutom finns talangscouter på plats för att titta på bl.a. Lisa för att ev. ta in henne i landslaget.

Spelar du henne? Hur spelar du henne? Varför? Varför inte?

Lätt? Svårt?? tänk på det…

Några ord på vägen: ”Alla du träffar vet något du inte vet. Lär av dom.”- Jackson