Jag har att jobba på…

Stryk med 2-3 i min matchdebut hemma mot Trönö. Och hur ska jag sammanfatta detta då…

Laget tycker jag gjorde en fin insats. I mål var för dagen inkastad en utespelare som gjorde en bra match, med tanke på att hon aldrig stått. Bra jobbat! På innemittfältet finns det tjejer som är duktiga på att hålla i bollen och passa den framåt. På mittbacken fanns två duktiga tjejer, då Sofie var väldigt säker och snabb och Michaela kunde läsa spelet bra och var säker på fötterna. Längst fram hade vi snabba tjejer också och på kanterna tycker jag också att det var duktiga tjejer!

För egen del då, inlindad i bandage och tejp för en sträckning som var på väg så fick jag hoppa in i ca. 20 minuten i första halvlek på ytterbacken. Nu är ju det här mitt eget referat, andra hade kanske tyckt annorlunda.

Jag har tränat två gånger och jag tänkte innan matchen att jag hoppas att jag får börja på bänken så jag kan få en rimlig chans att få en bild av deras spelidé. Jag hade förstått att Rolf ville att kantspelare skulle gå in i banan när vi anfaller, vilket går rakt emot min fotbollsfostran där det var viktigt att bredda.

Första halvlek då, jag tyckte själv att jag gjorde en bra första halvlek, då jag var peppad, låret kändes bra, jag gick ut med självförtroende och bröt sånt som kom på min kant och kunde skicka bollen vidare inom laget. Det enda som var dåligt var inkasten, för det är jag alltid varit kass på.

Jag har ju blivit fostrad så att jag ska bredda spelet som kantspelare, men i halvlek sa de till mig att inte bredda så mycket, utan gå närmare mittbackarna (jag fick tydligare direktiv angående detta, men när jag tänker på det så tror jag inte att jag ska avslöja för mycket, detta är ju trots allt en blogg hela världen har tillgång till)

Nya direktiv och ny halvlek, jag skulle fixa det här!  Tidigt i halvleken kommer en tjej på min kant då jag ligger nära innerbackarna och jag börjar gå ut mot henne. Men då blir jag osäker för jag började minnas vad de hade sagt om att hålla sig till mittbackarna. Men samtidigt tyckte ju jag att jag måste ju stoppa henne från att göra ett inlägg. Det är nog det man vill att jag gör också, men jag blev väldigt osäker där och det slutade med att jag inte gjorde nåt av dem. Hade jag tänkt själv så hade jag legat på henne och då hade hon inte kunnat göra det inlägget. Och det var synd att jag inte tänkte själv för det inlägget resulterade i mål. Ett som jag tar på mig.

I mitten/slutet av andra hamnade jag i en situation då jag kände att höger framsida lår sträcktes ut… ”faan” tänkte jag då, men det hade ju inte smällt till än så jag hoppades på att jag skulle hålla. Så 10 sekunder senare när jag vänt mig om och började sprinta så smällde det… NU har jag sträckt låret. Så jag klev av.

Jag har väldigt mycket blandade känslor för den här matchen. Jag tycker att det är roligt att se det här laget spela. Det är många som är duktiga på att hålla i bollen och så fort jag har förstått spelidén och integrerat den i mitt spel så kommer det här att bli skitbra. Stundtals spelade jag bra, men jag måste för det första jobba på konditionen lite mera, även om det känns betydligt bättre nu än tidigare. Explosiviteten måste jag också jobba på, jag tyckte inte det var så att dom sprang ifån mig, men det jag kunde när jag var yngre: Springa ifatt och springa ifrån mina motståndare… det kan jag inte längre. Sen så fick jag bollen alldeles för långt ifrån mig flera gånger, och det är verkligen inte likt mig! Jag har inte ens gjort så på senaste träningarna! Och så gjorde jag verkligen inte när jag spelade i Malå.

Första halvlek var bra, andra halvlek var frustrerande. Och ännu mer frustrerande är att jag är skadad nu för jag vill komma tillbaka på en gång efter den här matchen! Men det kommer ju inte att gå, nu är det rehab som gäller. Ska gå på träningen på tisdag men jag kommer ju inte att kunna spela allt för mycket. I värsta fall får jag ta med mig löparskorna och dra en löparrunda med en boll runt slingan. Jag ska jävlar komma tillbaka efter det här!